Vrf tycks alla tycka att det är fel att gråta?
Det tkr inte jag.
Jag tycker att det skönt att ibland på kvällarna gråta lite o bearbeta det som har hänt.
Det är mitt sätt att reda ut saker som har hänt, jag tycker att när jag gråter så känns det som om man kan pusta ut, lixom släppa ut allt.
Det är skönt :)
Det är inget fel med att gråta, det är naturligt, o jag förstår inte folk som verkar tycka att det är fel.. för det är inte fel.
Har det hänt något, är det många som vill ha min hjälp, jag har problem själv o mina vänner mår dåligt så kan det bli för mkt och då tycker jag att det är lättare att ensam på kvällarna ligga och tänka igenom allt, gråta ut och försöka planera allt så det ska bli så bra som möjligt för alla. jag lever för att hjälpa andra, jag kommer alltid sist. Jag har aldrig levt på något annat sätt så jag skulle bara tycka det var jobbigt om jag skulle försöka ta mig själv före alla andra. Det skulle aldrig gå. Ser jag att någon jag känner mår dåligt gör jag vad som helst för att den personen ska må bra. Sen skiter jag i vad som händer med mig.
Det är inte många som vet, men i januari/februari nån gång i år blev jag ''sjuk''.
Det var alldeles för många som mådde dåligt i min omgivning, jag hade ingen energi till att hjälpa alla o mina betyg i skolan bara sjönk. Jag hade problem själv som jag försökte skjuta upp så mkt som möjligt, men det gick inte skjuta upp det mer.. Jag visste att jag var tvungen att ta tag i det.
Jag blev så deprimerad själv av alla tankar att jag inte räckte till så jag ville inte leva, jag slutade äta tills jag svimmade hemma hos en kompis. Jag hade uppbokade möten hos min skolsyster ett tag för jag hade alla möjliga stress-symtom som huvudvärk, en rejäl yrsel, illamående, trötthet, o det kändes som om jag skulel svimma när som helst o jag orkade inte göra nått. jag hade inte ens energi till att äta eller prata. Det var den hemskaste tiden i mitt liv om man tänker på sig själv för en stund.
Allt löste sig med tiden. När vännerna blev bättre så blev jag bättre.
Jag kan väldigt lätt komma tillbaka i detta stadiet om det är för mycket i skolan och så. Ibland känns det som om jag balanserar på kanten.
Men jag kan inte heller tänka mig ett liv utan att hjälpa folk. Kanske därför jag vill jobba med det jag vill? i en ambulans.
Men skulle ingen komma till mig efter hjälp skulle jag känna mig värdelös, som att folk tycker att jag inte kunde hjälpa dom sist så dom går hellre till någon annan.
Detta låg jag och funderade på hela natten..
Det jag vill få fram är att alla har sina olika sätt att reda ut saker, och bara du vet vad som är bäst för dig. Låt ingen annan bestämma över dig. Det är ok att gråta <3
